Har tänkt mycket på, ända sen jul, hur rotlös jag faktiskt känner mig.
Jag är så besviken på saker och ting i min släkt.
Julafton (av alla dagar) bråkade jag med den idiot te far jag har.
Han gjorde mig ännu mera rotlös i själen efter ha kallat mig för fitta, ja du läse rätt, min egen far kallade sin dotter för fitta av alla jävla ord.
Gav mig skulden för att han inte längre är välkommen uppe hos "sina" barn.
Ja jag skriver "sina" för att han sitter och säger att yngsta inte är hans, jaha liksom. Det är ju henne man tagit kontakt med och nu har han suttit o sagt hon inte är hans unge utan nån Göran Hagdahls? Och den då som "är" min halvsyster hon hör ju inte av sig så man betyder INTE ett skit för henne heller.
Så ja jag tror jag tar ett avslut från det där helt. Jag orkar inte mera.
Pappa är ju inte längre min pappa enligt honom eftersom jag har en ny i Örebro med mamma. Han är så patetisk att jag bara får lust att skrika och slå sönder hela hans jävla hem! Det skulle faktiskt vara jävligt skönt att gå loss med ett stenhårt basebollträ i metall. Men då skulle man väl bli inspärrad för gott misstänker jag!!
PÅ min födelsedag hade pappa gjort sig besvär med att skicka ett blommogram med en orkidé ett kort med en femhundring och bara skrivit under med Ingemar, inte ens pappa. Saknar ord. Det finns inget där mera!
Var bara tvungen att skriva av mig när det vart för mycket i huvudet och själen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar