onsdag 17 november 2010



http://sv.wikipedia.org/wiki/Alkoholism
Idag vill jag dela mina tankar om varför jag ofta har mina dippar i humöret.
Att detta är ett problem vet ju många om, OM inte ALLA mina vänner.

Ibland känner man bara att tiden inte räcker till att tänka på sånt som egentligen är oväsäntligt. Det är inte lätt att bara byta nummer och strunta i att man har en far. Jag vet ju inte ens vad jag vill ha för relation till honom.
Jag kan ju ärligt tycka att det ligger på honom att höra av sig till mig, och då i nyktert tillstånd. Jag vill ju inte veta av honom annars. Han vet det så väl. Men ändå skiter han i att höra av sig. Han har inte ens sätt min nya läganhet, inte träffat min Dennis <3 Inte hälsat på Lisa och Saga, inte sett att jag köpt en NY bil. Han pratar inte ens om mig till folk .
Och han ljuger att han slutat dricka!

Vad är då jag värd i hans ögon?

Han ser BARA att jag vittnade mot honom två ggr. Och därför ska jag straffas.
Jag gjorde vad som var min skyldighet. Vem skulle inte?

Han har drivit min mor från stan för hon inte kunde, orkade och ville vara kvar pga honom. Så här är jag "ensam".

Jag är glad att jag träffat världens i högsta klass underbaraste kille och är omgiven av vänner, har goaste djuren omkring mig. Vad vore jag utan er? Förmodligen ett vrak eller inte funnits alls.

Så förstå mig att vissa dagar när inte det fysiska i kroppen funkar som det ska, att man blir bitter och uttrycker sig!

Att jag nu har extra mycket att tänka på när jag gjort ett stort drag i min personliga utveckling genom att ha tagit kontakt med min ena syster (halv), så rullar tankarna extra mycket och jag får lite svårt med koncentrationen på jobbet och hemma.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar