eller för den delen idioter som ger sig på barn.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8171113.ab
Det gör ont i mig i var enda kroppsdel när man får se oskyldiga djur bli utsatta. Jag skulle själv personligen ge mig på en djurplågare utan att blinka.
Fanns det såna här plågare förr oxå eller är det ett nutidproblem?
För mig är djuren minst lika mycket värda som oss om inte mer.
De skänker glädje, skratt och ibland en del ilska. Men att ha en liten vovve som min lilla som känner av om jag mår dålig och är ledsen, som kommer och slickar mina tårar och gör allt hon kan för att trösta, det är kärlek det!
Svar på din kommentar hos mig: Det finns tyvärr gott om sjuka människor. Jag börjar bli mer och mer rädd för att gå ute själv när det är mörkt. Sambon nästan vägrar låta mig gå i vårat område när det är mörkt ute, för han är rädd att det ska hända något. Jag hade ett överfallsalarm förut som man fäste på nyckelknippan. Tyvärr råkade jag dra ur sprintern en gång, och sen satt den inte riktigt fast. Den började ibland tjuta när jag letade efetr någonting i väskan. Fick stampa sönder larmet när jag var på krogen och den började tjuta och jag inte hitta sprintern. Dock är det ju positivt att den låter så högt så att till och med när man är på krogen skriker folk att man ska stänga av vad fan det nu är som låter :P Nu får man ju inte gå runt med fickknivan, men jag funderar på att köpa en ändå som man kan hålla i handen när man är på väg hem på nätterna.
SvaraRadera